Det går åt helvete i alla fall

Hur får man in 900 döda bebisar i en folkvagn?

Med mixer.

Men hur får man då ut dem igen?

Med nachos.

Jag kommer att tänka på min tid på vuxendagis där dagiset var själva folkvagnen, AMS stod för mixandet och bebisarna representeras av det folk som tvingades dit. Själva befrielsen bestod av dessa nachos. Antingen lyckades man mot all förmodan och fick ett jobb, gav upp och sökte någon jävligt meningslös utbildning bara för att slippa skiten eller också var det bara att bita ihop, gå klart tiden och sedan bli skickade till något annat.

Oavsett hur man blev befriad så fick man ändå skriva/fylla i en så kallad utvärdering av skiten, med första frågan(fyll i på en skala 1-5):

Jag känner att jag blir bemött med respekt av coacherna:

Sedan följer en rad frågor där man gärna får fylla hur trevligt stället och lite mer om hur alldeles underbara de så kallade ”coacherna” var. Jag fyller i en etta på samtliga, sedan kommer en något intressantare fråga:

Jag upplever idag har bra ansökningshandlingar när jag söker jobb. (Tydligen skolkade de från svensklektionerna i meningsbyggnad)

Självklar femma, men måste samtidigt skriva kommentaren att jag min tid på vuxendagis är den biten i mitt CV som jag skäms för och antagligen kommer vara den biten som gör att jag inte får jobb.

Jag går vidare och upptäcker att de vill att jag ska beskriva dagiset med egna ord.

Jag tänker tillbaka på hur tiden egentligen har varit, jag kommer ihåg då de först nästan hjälpte en att söka dessa jävla jobb, när de efter 1-2 månader märkte att inget hände försökte de med något nytt.

- Ja, nu har du ju varit här ett tag och inte fått något jobb, du kanske borde fundera på att plugga till något istället.

- Nää, jag känner nog att plugga 12 år av sitt liv borde väl vara tillräckligt?

- Tydligen inte, annars kan du ju fundera på att starta eget.

Jag minns att den konversationen ägde rum flertalet gånger fram tills det nu var dags att fylla i denna utvärdering, så jag skriver följande:

”Vuxendagis där det enda som räknas är att dagisfröknarna uppnår den kvot de behöver med vidareskickat folk utan att ta hänsyn till individens intresse.”

Nästa fråga:

Vad anser du varit till särskild nytta för DIG under din tid här?

Jag behöver inte tänka innan jag svarar på den frågan.

”Inget. Det jag gjort här hade jag kunnat göra hemma på kortare tid och med högre motivation”

Nästa fråga: Det här har varit bra:

Nu får jag tänka till ordentligt, är det egentligen något som varit bra med hela den här skiten? Alltså kaffet har ju varit gratis vilket innebar att man har druckit ca 2 liter/dag, sen har man ju träffat en del sjysta människor (andra dagisbarn) bortsett från den där tjockisen som ändrat radion från p3 till rix fm var eviga dag. Jag klämmer till med:

”Bra sällskap från andra deltagare”

Det här kan bli bättre:

Oj oj oj, här får jag tänka till och sålla då det är väldigt begränsat utrymme jag har att skriva på.

”Kravet om att uppnå resultat inom begränsad tid bör tas bort, för att istället ge individen den tid han/hon behöver för att se till att individens vilja uppfylls”

Jag märker själv här att jag skriver ”individen” ganska ofta och kommer själv på att under tiden på dagiset har man setts som ”arbetslös” ett objekt som förväntas vara på ett speciellt sätt istället för en person.

Har du idag en tydlig planering på vad du ska göra efter denna anhalt? Beskriv gärna vad/hur.

Min första tanke är helt enkelt nej, men kommer sedan på att jag får ytterligare en chans att skriva mer skit om de så kallade ”coacherna”.

”Idag har jag ingen tydlig planering då jag inte fått den hjälp jag velat ha p.g.a. att ”coacherna” saknat den kompetens och vilja att se till mig som individ”

I ärlighetens namn ska jag väl tillbaka till AMS och gå på de så kallade ”coaching samtalen” man måste gå på varannan onsdag då man är inskriven på UGA(ungdomsgarantin). Ska väl heller inte påstå att jag känner för att lägga upp en plan för ”vad jag ska bli när jag bli stor” vilket mycket av tiden på dagiset handlade om.

Jag går vidare och tycker nästan att följande två frågor hör ihop då de nästan handlar om samma sak.

Hur skulle du beskriva ditt välmående idag jämfört med när du började här. Markera på skalan(1-10) och motivera:

Följt av:

Så här har dagiset påverkat mitt självförtroende (ringa in)

Sämre Bättre Oförändrat

Tänker tillbaka på några av konversationerna jag haft med coacherna angående jobb, vuxendagis och arbetslöshet.

- Vad spelar det egentligen för roll för er om jag mot all förmodan skulle få ett jobb, jag menar ni får ju bara hit en annan idiot istället för mig då jag slutar. Det kommer ju ändå alltid att finnas/behövas arbetslösa.

- Men så kan du väl inte säga, jag tycker att det är en ganska destruktiv syn du har på livet.

- Men det är ju så det är, man ska väl inte köra huvudet i sanden och bara låtsas som att det inte är så.

- Du verkar deprimerad, är du säker på att du inte behöver prata med någon om dina problem, svenska kyrkan anordnar så att man kan få gratis terapi tio gånger.

Här någonstans insåg jag att konversera med de här stollarna inte leder någon vart och gör något annat. Hur som helst sätter jag en etta på skalan med motivationen:

”Tiden här har varit demoraliserande”

Kan man säga så mycket annat då de som ska hjälpa en ständigt bara försökt köra över en istället och gladeligen klappat en mentalt på huvudet. Jag ringar sedan in alternativet sämre på följande fråga.

”Det här skulle jag vilja se mer samt mindre av i dagiset”

Behöver inte ens tänka först ”mindre dagisverksamhet” skriver jag först och ser sedan ännu en chans att ge dagisfröknarna lite skit och skriver ”Mer kompetens att hjälpa människan dit den vill”

Sedan kommer en punkt jag velat se väldigt länge:

”Övriga synpunkter”

Denna punkt tillägnas 3 rader och sedan följt av ett blankt ½ A4:a så det finns trots allt en hel del plats här.

”Coacherna bör vara till för att hjälpa deltagarna, inte sätta sig över dem och bestämma. Föreslå inte en person som vill arbeta att han/hon borde ”starta eget” eller att plugga vid högskola. Man ska inte kränkas på en sådan plats med kommentarer så som ”Det är ditt eget fel att du är arbetslös”(ja, en av fröknarna sa faktiskt så). Eller att tvingas avhumanisera släkt och vänner genom att reducera dem till objekt eller ”kontakter” då din umgängeskrets ska ses som ett ”nätverk” med enda syftet att jobba för dig. Det känns förjävligt att bli påtvingad någon annans synsätt .”

Ja, tror nog att jag lyckade sammanfatta det mesta av vad jag tyckte om vuxendagis på de raderna. Vet inte om någon där egentligen bryr sig om att läsa de utvärderingar de får och även om de gör det tror jag knappast de bryr sig om vad ”deltagarna” tycker, då de i dessa tider ändå kommer att ha gått om stackare de kan coacha skiten ur.

Själv hoppade jag på någon skitutbildning efter det för att fördriva tiden, och även om jag bestämde mig för det under tiden på dagiset så väntade jag, allt för att inte bli ett plus i deras statistik.

Advertisement