Det händer inte så ofta.

Råkade höra Ballad om en svensk polis idag.

Det var då jag precis introducerades till dagiset, kommer inte ihåg det exakta samtalsämnet, tror att det var om fobier eller yrken man inte skulle kunna tänka sig.

Då man började där fick man prata med en av de två ”coacherna” angående arbete, utbildning, hur man är som person, tidigare erfarenheter och liknande.

Hur som helst säger jag i alla fall att jag tycker poliser är jävligt läskiga, och att ingen rätt funtad människa skulle vilja bli det frivilligt, de är paragrafryttare hela högen och att de säkerligen gillar att slå folk. En sak som är säker är att de säkerligen inte finns då de behövs.

-         Nä men så är det väl ändå inte? Det finns faktiskt trevliga poliser, får jag till svar från dagisfröken

Tror att min fobi för denna yrkesgrupp började någon gång sommaren då jag var 4 år gammal. Hela familjen skulle åka på husvagnssemester, min far säger att jag och min syster får sitta i husvagnen medan han kör, varvid jag frågar om man verkligen får göra så. Men min far lovar och försäkrar att det är helt lagligt att göra så. När vi kört någon timme ser jag genom rutan att polisen kör bakom och blinkar med blåljusen. Det är vid det här laget jag skiter knäck och sedan duckar så att ingen ska kunna se mig i husvagnen. Min syster som är några år äldre än vad jag är sitter däremot och vinkar till farbror blå.

Vi blir stannade och husvagns dörren öppnas och vi får kliva i och sätta oss i våran bil medan min far får stanna kvar ute och prata med polisen, jag minns inte så mycket mer än att vi åkte ifrån den platsen och lämnade kvar husvagnen vid väg kanten.

Jag fick något senare veta att vi blivit stoppade p.g.a. att husvagnen varit för stor för den lilla bil vi hade. Hur som helst sabbade snuten semestern för mig den sommaren.

Då jag är runt 11 år ska vi hälsa på farmor och farfar för att fira jul, vi kör på E4:an då de där gamlingarna bor ganska långt söder ut jämfört med vart vi bor. Jag vet att min far den här gången kör ganska mycket för fort och då vi ska passera nyköping som polisen satt upp en fart kontroll. Min far märker denna ganska tidigt men hinner inte sakta ner särskilt mycket, vi blir stannade av polisen vid närmsta avfart och jag ser hur de stannar framför oss. Ut stiger en polis som är minst lika bred som han är hög och kommer gående mot bilen min far vevar ner rutan och jag tror att halva hålan nyköping hör snuten skrika:

-         För i helvete karl ni är ju en jävla idiot, ni kör ju alldeles för fort för att ens få ha körkort!

Sedan får min något feta far följa med dem väldigt mycket fetare polisen in i polisbilen och jag har ingen aning om vad som händer. Ungefär 10 minuter senare kommer min farsa tillbaka från polisbilen och ser jävligt sur ut. Vi åkte sedan hem istället för att fira jul det året. Jag fick senare veta att polisen fick våran hastighet till 130km/h på fartkameran, alltså inte tillräckligt för att ta körkortet utan bara bötfälla.

Åren går jag hinner bli 15 år och ta EU- moppekort. Jag var på väg hem en dag på min moppe, det är inne i stan och jag blir stannad av en mc-polis. Han kliver av sin motorcykel och jag tar av mig min hjälm, han kommer fram och säger:

-         Ja, tyckte nog inte att du höll tillräckligt avstånd till bilen framför dig lärde ni er egentligen något på trafikskolan?

Jag blir nervös och vet inte alls vad jag ska svara men säger:

-         Jo, vi lärde oss trafikregler.

Snuten som såg sur ut innan mumlar något jag inte hör och tar sedan fram en alkomätare jag får blåsa i. Det visar sig för gubbjäveln att jag tydligen inte har någon alkohol i kroppen han rynkar ännu mer på ögon brynen.

-         Jaha, det var ju bra då, hur fort går din moppe då?

Jag är nu helt övertygad om att polisen tänker slå ihjäl mig, men piper fram ett:

-         Den går i runt femti.

Jag får sedan åka, men känner mig ändå skitskraj.

Visst, har man pluggat X antal år för att få bli ordningens uppehållare och demokratins beskyddare kanske man blir lite grinig då man blir trafik polis. Gubbjäveln ska väl ändå inte behöva hävda sin auktoritet genom att trakassera 15 åriga kids.

Jag är 19 år och ska hämta ut ett nytt pass, har precis börjat plugga vid högskola och hittar inte riktigt i stan. Polisstationen är belägen i något som liknar ett gammalt industriområde och jag blir något fundersam över vart jag ska. Det är då jag får syn på farbror blå och går fram till honom. Han måste ha sett att jag ser något frågande ut, för innan jag hinner säga något tar han ett rejält grepp om min arm och säger med en läskigt allvarlig stämma:

-         Kom nu här, du ska ju in på förhör.

Jag blir skitskraj, han märker det släpper mig om armen och bullrar fram ett ännu läskigare skratt:

-         Höhöhö, var det något du ville?

Jag frågar om vägen till polisstationen och han förklarar lite hastigt och jag går sedan därifrån. Jävla maktmissbrukare….

Nästa gång de beslutar sig för att hedra mig med sin närvaro har jag blivit 20, klockan är runt 5 på morgonen i mitten av november och jag vill egentligen bara sova. Jag har i alla fall en mil jag ska cykla för att komma hem då jag bor en bit utanför stan, stannar strax efter en belyst korsning för att tända en cigg. Min cykel som är runt 40 år gammal har lyse som drivs av en dynamo, dvs. att lyset inte fungerar om jag inte har framhjulet rullande. Det är när jag står där och försöker tända min cigg som en bil kör upp bredvid de har nervevad ruta och polisen på min sida frågar:

-         Vet du inte att man måste ha lyse på cykeln när det är mörkt ute, det här kommer att bli ganska dyrt.

Jag som innan var väldigt trött blir nu även väldigt sur och säger:

-         Verkar ju inte som att ni vet särskilt mycket om gamla cyklar och förresten trodde jag att även ni hade bättre saker för er en fredagsnatt.

Polisen lyser mig nu rakt i ögonen med en jävla ficklampa men säger inget så jag fortsätter:

-         Lyset på den här cykeln drivs faktiskt av en dynamo vilken kräver att mitt framhjul snurrar för att det ska bli något lysa, och även om det är så får man väl ändå stanna för att tända en cigg.

Nu säger snuten att jag får cykla en kortare sträcka så att de kan se om lyset verkligen fungerar. Jag cyklar först 50 meter medan de sakta kör efter och sedan kör de om mig och jag cyklar ytterligare 50m.

-         Jaha ja, det såg väl bra ut det här då.

Mumlar snuten medan han vevar upp rutan och de kör iväg.

Här avslutar jag mina berättelser.

-         När, för att bli sådan kan man inte vara rätt funtad i skallen och gilla att förstöra för folk.

-         Så är det ju inte, en del av dem är faktiskt trevliga. Jag känner en polis som är sjyst, kan nog be honom komma hit och prata lite om hur det är.

Jag inser nu att det inte är någon mening att säga emot och klämmer ur mig ett:

-         Nja jo, om det ska vara nödvändigt….

Det tar kanske en vecka, men en dag då jag kommer till dagiset efter lunchen (någon halvtimme försenad) sitter alla på stolar i en ring. Jag ser plötsligt de två uniformsklädda männen och känner mig nervös. ”- Bra att du kom” säger en av dagisfröknarna och drar fram en stol åt mig även om jag känner mig en smula obekväm i hela situationen. Poliserna berättar lite om hur de får åka hem till knarkare som hotar att skära halsen av sig och visar också upp en del av den utrustningen de bär. Det är sedan den intressanta biten kommer då vi själva får säga/fråga vad vi tror att poliserna gör om dagarna. Vi går medsols och alla måste fråga någonting, de flesta tror att de fikar, väger lastbilar eller jagar fortkörare hela dagarna, sen blir det min tur:

-         Ja efter vad jag hört gör väl inte polisen något annat än att spöa uteliggare, invandrare och kommunister.

De rynkar lite på ögonbrynen då alla i ringen skrattar åt min fråga och sedan säger en av dem:

-         Nej att vi gör något sådant händer faktiskt inte så ofta.

Advertisement